ninjasandpirates.blogg.se

 

 

Ubisoft har äntligen gjort det. Efter åratal av fanönskemål och spekulationer har Assassin’s Creed tagit klivet in i feodala Japan. Vi har fått smaka på antikens Grekland, vikingatida England och renässansens Italien, men den mystikfyllda världen av samurajer och ninjor har alltid legat där i bakgrunden, som en ouppnåelig dröm. Nu, med Assassin’s Creed Shadows, har Ubisoft tagit sitt kanske djärvaste kliv hittills och levererat en upplevelse som blandar historisk autenticitet med actionfylld underhållning.

 

Men är detta det Assassin’s Creed-spel vi drömt om? Har de lyckats kombinera smygande och samurajstrider i en öppen värld som känns levande och dynamisk? Och framför allt – levererar det den episka känslan av att vara en lönnmördare i en värld av ära, svek och blod?

 

Efter att ha spenderat otaliga timmar i spelet kan jag säga att Assassin’s Creed Shadows är en blandning av det briljanta, det spektakulära och det frustrerande. Det är en berättelse om två krigare från helt olika världar, kastade in i en tid av kaos, där varje möte kan sluta i en tyst avrättning eller en blodig svärdsduell.

 

Låt oss dyka djupt in i vad som gör Shadows till en upplevelse värd att utforska, vad som lyser starkast – och vilka delar som kanske kunde ha finjusterats en aning.

 

 

 

Om du någonsin sett Quentin Tarantinos Kill Bill och tänkt, "detta skulle vara episkt som ett spel", så är Assassin’s Creed Shadows det närmaste du kommer. Precis som i Kill Bill handlar det om hämnd, lojalitet och brutala strider i en värld där ära och svek går hand i hand. Spelet låter oss följa två karaktärer vars öden flätas samman, trots att de kommer från helt olika bakgrunder.

 

 

Naoe är spelets Beatrix Kiddo – en tystlåten, dödlig lönnmördare som smyger genom skuggorna med kirurgisk precision. Hennes berättelse är en klassisk hämndhistoria, fylld av svek och blod. Precis som The Bride i Kill Bill drivs hon av ett personligt uppdrag, och hennes resa tar henne genom en värld där varje felsteg kan leda till döden.

 

Naoes uppdrag är ofta influerade av stealth-mekanik – hon klättrar på tak, gömmer sig i mörker och använder en rad verktyg för att eliminera sina fiender obemärkt. Hennes färdigheter i smygande är inte bara en spelmekanik, utan en del av hennes karaktärsutveckling.

 

Det finns en scen i spelet där Naoe infiltrerar en daimyo-borg på natten, regnet öser ner, och hon använder skuggorna för att smälta in bland tjänarna och vakterna. Det påminner starkt om Kill Bill: Vol. 1, när O-Ren Ishii sitter i sitt palats och The Bride smyger genom korridorerna, en osynlig dödsängel som väntar på rätt ögonblick att slå till.

 

 

Yasuke är raka motsatsen till Naoe – han är Budd i Kill Bill, den tysta men kraftfulla krigaren som bär sin egen historia på sina axlar. Men till skillnad från Budd är Yasuke fortfarande i sin prime, och han tvekar inte att dra sin katana när det behövs.

 

Yasuke är baserad på en verklig historisk figur, och hans berättelse handlar om att finna sin plats i en värld där han ständigt ses som en utomstående. Han har styrkan och disciplinen hos en samuraj, men han slåss också mot fördomar och interna konflikter.

 

Hans strider är råa och intensiva. När Yasuke drar sin katana känns det som när The Bride möter Crazy 88 – en dans av stål, blod och brutala hugg. Stridssystemet är tyngre och mer taktiskt än tidigare Assassin’s Creed-spel, och varje slag måste placeras med precision.

 

När man spelar som Yasuke känns det som att delta i en Kurosawa-film, där varje svärdsduell har sin egen koreografi och rytm. Hans berättelse är fylld av storslagna strider, politiska intriger och en känsla av tyngd som gör att varje val du gör känns viktigt.

 

 

 

Ubisoft har alltid varit mästare på att skapa imponerande öppna världar, men i Shadows har de tagit det till en ny nivå. Feodala Japan har aldrig känts så levande, och miljöerna känns som tagna ur en samurajfilm från 60-talet.

 

Städerna, byarna och templen är fyllda av liv – från marknader där handelsmän ropar ut sina varor till tysta trädgårdar där munkar mediterar. Precis som Tarantino fyllde sina filmer med detaljer och atmosfär, gör Ubisoft detsamma här.

 

Men det mest imponerande är de dynamiska väder- och årstidsförändringarna. Att vandra genom Kyoto på vintern är en helt annan upplevelse än att smyga genom en dimmig bambuskog på hösten. Snö kan avslöja dina fotspår, regn kan maskera dina rörelser, och vinden kan dölja dina ljud.

 

 

 

Spelet har två distinkta spelstilar, beroende på vilken karaktär du spelar:

 

 

- Tyst, snabb och dödlig.

 

- Använder kusiragama, kanto och katana.

 

- Kan släcka ljus för att skapa skuggor att gömma sig i.

 

 

- Kraftfull och teknisk.

 

- Använder katana, naginata och stridsklubba.

 

- Kan blockera och parera attacker med brutal effektivitet.

 

 

 

 

Assassin’s Creed Shadows är som en mix av en Kurosawa-film, Kill Bill och klassiska Assassin’s Creed-element. Det är ett spel som tar dig in i en värld av svek, ära och blodiga svärdsdueller.

 

 

- Den filmiska och välskrivna berättelsen.

- De två spelstilarna som ger enorm variation.

- Detaljrikedomen i världen och de dynamiska vädersystemen.

- Det tunga, strategiska stridssystemet.

 

 

- Vissa sidouppdrag känns repetitiva.

- Höga systemkrav gör att spelet kan vara tungt på äldre datorer.

- AI:n kan ibland vara opålitlig – vissa fiender är blinda, andra verkar se genom väggar.